Hjärtat blöder för vår fina, vackra, gosiga, supersnälla, härliga, keliga och alldeles underbara Don som galopperat in på de evigt gröna ängarna idag. Hjärnan säger att det är rätt, men hjärtat värker och tårarna rinner…. Livet med dessa underbara djur har vekligen en hemsk baksida oxå.

Finaste killen Don Helvetico, nu på de gröna…

Vi har ju förstått ett tag nu att något med finaste Don inte stog rätt till. Så fantastiska gångarter och fina reaktioner vid arbete från marken, men så svår att rida och omöjlig att få till rätt jobb framåt och neråt. Han har verkligen skyddat sin hals och nacke och det var inte heller lätt att hitta och förstå hans problem. Det var först vid en scintigrafi som hans skador på halskotpelaren visade sig och jag förstår nu hur snäll han varit som inte protesterat högre.

Jag saknar redan nu den vackra, gosiga och långbenta Don och med honom dog ju såklart även en hel massa drömmar och förhoppningar. Sov så gott finaste Don Helvetico, vi minns dig som det tillgivna, kelsjuka ”plåster du var. Stort tack till Jessica och Frank för allt ni gjorde för mig, Katarina och Donne ända in i slutet <3

Här kommer lite fler bilder på finaste: